Det timrade såghuset i Skurträsk

Historien med såghuset i Skurträsk började egentligen med att jag timrade en bastu för 15 år sedan i rundtimmer. Långdrag gjordes med yxa och motorsåg och arbetet gav blodad tand.

För 4 år sedan köpte jag ett sågverk, valet föll på Bamsesågen med kedjesåg, klinga och timmerfräs. Det blev en 9 meter sågbänk, då ambitionen var att jag skulle timra byggnader med lite längre längder och inte behöva skarva timret.

Under semestern 2016 var det då dags. Sågverket skulle få sitt eget hus. Ut i skogen och hämta hem så grova stockar som möjligt. Sågen fick stå utomhus så de dagar det regnade eller kom en regnskur var det bara att täcka över allt och vänta på torrare väder. Under den semestern byggdes ena halvan upp och täcktes över med presenning inför vintern. Sommaren 2017 började på samma sätt. Ut i skogen, hämta hem stockar och påbörja den andra halvan. När den var klar knöts de båda halvorna ihop, råspont spikades och slutligen lades takpapp innan vintern kom i antågande och huset för sista gången täcktes med presenningar.

Under försommaren i år lades golvet in, 45×220 mm. Dörrarna skruvades ihop och hängdes upp. Timret målades med falu rödfärg och dörrarna i samma blå nyans som den intilliggande timrade ladugårdens dörrar. Förzinkad pannplåt lades ovanpå takpapp och ströläkt och slutligen blev ström indragen med både mys-, arbetsbelysning och massor med eluttag (det går inte att få för många).

Ska jag vara riktigt ärlig, jag är mer än nöjd med såghuset

Varför blev det just ett timrat såghus kan vän av ordning fråga sig. Huvudorsaken är att såghuset har som närmaste granne en timrad ladugård som har minst 200 år på nacken så det kändes naturligt att fortsätta med samma byggnadssätt. Stockarna är inte efterbearbetade på något sätt utan jag förutsätter att tidens tand kommer att skapa samma patina på utsidan som den gamla ladugården. Där kan man på insidan naturligtvis se att den stommen är handbilad men på utsidan syns inga spår.

” Att lära sig såga och fräsa har varit enligt mig mycket enkelt ”

Vad kan jag då säga och dra för slutsatser när nu huset är klart. Det finns två saker som krävs, dels att våga och tro att man ska ro denna typ av projektet i land samt vara idog. Visst har det funnits dagar då jag helst av allt har velat sätta motorsågen i allt (speciellt första sommaren) och göra ved av rubbet. Men det är just där idogheten kommer in, att inte ge upp även om arbetet och resultatet ibland har varit långt från förväntan de dagarna. Att lära sig såga och fräsa har varit enligt mig mycket enkelt. Visst var de första stockarna en kamp men när jag började förstå hur man kan göra det enkelt för sig så fortskred arbetet allt snabbare.
En sak som har underlättat avsevärt är att bygga upp ett bord av fyrskäringar framför sågen där stockarna har placerats. Eftersom många har varit väldigt tunga så har det varit enklare att lägga dessa på borden med traktorn och rulla in dom.

Vad väntar för sågverket nu när den fått tak över huvudet och sitt eget hus? Det jag lovat hustrun är ett timrat orangeri. Storleken kommer att vara ungefär 7,5×5,5 meter med timrad baksida, gavlarna till en fjärdedel timrade och resten glaspartier. Stockarna är redan barkade och ligger på gården så till sommaren 2019 tar nästa byggnation vid.

Invigningen
I juli bjöd jag in alla bybor på en invigningslunch där vi dels gick till såghuset och skålade för sågens framtida framgångar och sedan åt vi en väldigt god lunch. Jag delar med mig av receptet på det jag bjöd på. Väldigt bra och enkelt recept för alla de som ska inviga en timring!

Aldrig förstod jag att det kunde vara så roligt och tillfredsställande att timra ett hus!

Hälsningar
Per Jonsson,
En väldigt nöjd och tillfredsställd Bamsesågare
Bamsebladet #3.2018