En Timmermans berättelse

Efter skolan arbetade jag i skogen med timmerhuggning. En helg på hösten 1963 hälsade jag på min syster och svåger i Rättvik. De föreslog att jag skulle söka jobb i Rättvik och flytta dit.

Jag fick där börja en 3-årig timmermansutbildning hos Carl-Erik Anderssons ”Rättvikstimmerstugor”. Timlönen under utbildningen var 4:-/tim. Efter utbildningen arbetade jag på ackord, vilket innebar att jag fick 10:-/tim. På den tiden var det endast handverktyg, som fick användas. All lyftning av stockarna skedde med handkraft, bågsåg, bilyxa, bandkniv, elklinga och borrmaskin användes. Tyvärr fanns inte Bamsefräsen och Bamsesågen på den tiden. Motorsåg fick absolut inte användas. Jag fortsatte timringen i Rättvik till 1967, då Konrad Nordström, direktör för Härjedalens Trä och Sonfjällstugan, en dag ”dök upp”. Han ville att jag skulle flytta till Hede och där blev min uppgift att utbilda timmermän.

Detta arbetade jag med till 1970, då jag startade en egen firma, Harry Wagenius Timmerhus. Samtidigt flyttade jag till Funäsdalen och sysslade med timring till 1977, då jag flyttade till Lidingö. I Stockholmsområdet arbetade jag som byggnadsarbetare och snickare. Arbeten med renovering bl a på Dramaten, Tekniska Nämndehuset och Stadsbiblioteket. Under min vistelse i Stockholmsområdet övertog 2 av mina bröder, Ragnar och Gunnar (vilka jag i Hede utbildat till timmermän), min timmerfirma. När jag 1984 flyttade tillbaka till min födelseort, Messlingen i Härjedalen, började jag med timring igen.

Lång erfarenhet av knuttimring
1987 köpte jag gården Dusnäset i Stugun och där bor jag fortfarande. Här har jag timrat sedan dess, men nu efter 51 års arbete och verksamhet och med ca 460 handtimrade timmerhus, känner/tycker jag att det är dags att ”lägga av”. Till och från har jag haft anställda och de senaste 4 åren har jag 2 litauer, som arbetar hos mig. Mitt största byggprojekt var en servering på ca 220 m2 i Åsbro och det minsta var åt en konstnär på en ö i Stockholms skärgård. Till familjen Wrigley byggde jag en bastu (ca 25 m2) på deras nyinköpta ö i skärgården. Det blev många olika vinklar, eftersom byggnaden skulle timras utmed en bergvägg.

Pågående projekt är ett bostadshus på Frösön. Det ska bli en tillbyggnad på ett gammalt timmerhus, som nu håller på att ”plockas ner” i Braxträsk. På det gamla timmerhuset ska det göras en tillbyggnad på 40 m2 och ett fristående garage ska också timras. Förhoppningsvis blir detta färdigställt under hösten/förvintern. Detta har jag tänkt ska bli mitt sista projekt. Därefter ska jag ägna mig åt jakt och fiske och ev mindre projekt. Jag har också för avsikt att åt mig själv renovera det bostadshus på Dusnäset (flera hus finns på fastigheten), som är från slutet av 1800-talet och helt i timmer. Det tror jag kommer att bli både trevligt och givande för mig.

Till alla som timrar eller tänkt börja kan jag starkt rekommendera Bamsesågen och Bamsefräsen som utrustnig

Hjälpmedel har ändrats genom åren, från utbildningen 1963 använde jag bandkniv för rundning av timret till 1980 då jag köpte Rättviksfräsen det underlättade trots att den vägde ca.100 kg och som man fick handlyfta vid varje fräsning.

Jag kom i kontakt med Bamseprodukter via ett reklamblad och blev genast intresserad. År 2000 köpte jag Bamsesågen och Bamsefräsen och då blev fräsningen som en lek, inga tunga lyft och exakt fräsning av både rundningen och långdraget. Med Bamsesågen sågar jag upp till 11 meters längder, inga problem med övergrovt virke heller. Till alla som timrar eller tänkt börja kan jag starkt rekommendera Bamsesågen och Bamsefräsen som utrustnig.

Harry Wagenius
Dusnäset, Stugun
Bamsebladet #4.2014